En alldeles egen ö utanför Tanzania, en dröm och ett paradis för familjen från södra Sverige som äger den, ett reportage i DI Weekend nyligen. Familjen bjuder läsarna på ett fint reportage av hus och hemvist och det ser fantastiskt ut.
Snart åker vi ett litet gäng till Tanzania, vi besöker savannen i syd, byn norröver och så Zanzibar. Vi kommer däremot inte att vara ensamma, det är det som är grejen med denna resa. Vi ska träffa människor som lever och bor på orterna med det följer en och annan turist, men att träffa en och annan turist behöver inte vara ¨trist¨.
Ett exempel, de som utgjorde mitt middagssällskap under en kväll från förra resa hade sin hemvist i en rad olika kontinenter. Vi satt i mörkret i fackel-, bras- och månsken och samtalade med människor som hade så många historier att berätta. Jag träffade två kvinnor från New York som bodde i Riad, jobbade som lärare resp. forskare, en av dem hade med sin man, fotograf, han hängde mest runt i Riad utan jobb, det gamla urtjusiga pensionerade diplomatparet från London, de hade bott i så många länder och hade så många historier, paret från Christchurch, en holländare som reste runt på obestämd tid för att upptäcka världen, de tre damerna som var ¨bitten by the safari bug¨ de gjorde en årlig resa till savannen, de hörde hemma i London, Minneapolis och Chicago, vi var en salig blandning människor och det bara en kväll på savannen. Sedan följde middagar och andra aktiviteter i by och stad. Det här var en middag och fler följde.
Jag har precis som alla andra arrangörer etablerat kontakter och nätverk med människor på orten. Det är dessa människor som kommer att sätta guldkanten på resan. Det är det som är grejen.
